Snack!

Puuuuh, den senaste tiden har varit kämpig!
Äntligen börjar jag återfinna någon form utav lugn. Har varit så konstant stressad över skolan, en tenta jag kände att jag hade failat totalt fick mig att dra alldeles för långa svängar, tvivla på mig själv och känna att den efterkommande juridikkursen var alldeles för tung trots att det är den roligaste kursen jag haft hittills. Men det i en mix av jättemycket jobbpress, stress inför jul och jättestress över pengar fick mig att nästan tappa det. Ibland känner jag mig som en som tillfrisknar från utbrändhet, som att jag är så imponerad och lycklig över att jag klarar av normala saker samtidigt som jag blir helt orimligt stressad för de minsta saker. Undrar så mycket över hur jag var innan, vad som är en efterföljd av händelser, vad som skapats nyligen, vad som egentligen bara är undertryckta saker som bubblar upp och vad som är ett personlighetsdrag. Förstår ni? Har grubblat och grubblat så mycket över detta senaste tid. Hur mycket oro hade jag förr och hur mycket starkare har den blivit? Eller är det bara att jag uppmärksammat den? Eller är den bara kopplad till situationer? Blir den värre med tiden och vart ska den då sluta? Haha, så himla sjukt att en så stor del av min oro är över att jag oroar mig.
Blir så TRÖTT på mig själv.
Kan det vara så att all oro som jag till hundra procent la ner i mat och ätstörning helt enkelt nu kommer ut i andra uttryck? För nu är den liksom lite okontrollerbar. Katastroftankar hela tiden, typ jag klarade inte tentan, tänk om jag inte klarar nästa tenta då? Och så ska jag samtidigt plugga på omtentan, tänk om jag inte klarar den heller? Då måste jag tenta om den nästa år, sista chansen, samtidigt som jag ligger efter i två kurser! Och tänk om jag hamnar efter och då inte får CSN. Då måste jag använda sparpengarna och tänk om de tar slut? Och något händer, någon oväntad utgift? Typ jag blir sjuk. Herregud kanske är jag sjuk, gör det inte lite ont i hjärtat? Kanske är det något farligt?
Jamen ni hör ju, sådär håller jag på. Vilket resulterat till att de tre senaste dygnet sammanlagt innehållit 8 timmars sömn!

Det var inte riktigt menat att det här inlägget skulle handla om sånt här, blivit mest sånt på senaste, förlåt! Men det är typ det här som farit runt i mitt huvud :). Om ett par veckor har jag mitt första av många KBT möten, och där tror jag att jag kommer lära mig så mycket bra om mig själv. 

Som jag sa så har jag åtminstone börjat känna lugnet igen. Inget jobb längre som hetsar, julen är över (älskar men samtidigt mycket som händer) och tentan var inte alls kuggad. VG till och med :) Så mycket oro i onödan!

Jaja, som motvikt lägger jag ut ett inlägg senare om mitt nyår, som var hur bra som helst!