Efter en tågresa som kändes som världens längsta så var jag äntligen framme i Stockholm. Hade världens tyngsta och mest otympliga packning med mig så det var ett projekt att ta mig ända till vår älskade lilla lägis. Det var mest bara att böka in alla väskor för att snabbt ut igen och bege mig till vårdcentralen för check och omläggning av min hand innan deras mottagning stängde.
Efter det kröp jag ner i soffan invirad i nya filten och värmedynan på magen, somnade och vaknade först när min kille ringde på väg hem från jobbet, för att mötas upp i affären och handla middag.
Åt god mat, drack ett par glas röda och såg på film.
Är så kluven till den här tiden på året. Julen är slut (enligt mig tar den slut direkt efter julafton) och januari och nytt år är så ambivalent för mig. Alltid med känslan av att det är nya tag, att nu ska man göra om och göra rätt. De gamla tankebanorna sitter i och gör sig påmind, om att bli lite bättre, lite smartare, lite nyttigare. Om att starta året med en rening och sedan se till att aldrig göra sig själv besviken. Numera kommer den känslan hand i hand med en rädsla och oro inför nya året. Inför att jag vet hur osunt det är, hur besvikelsen (på sig själv) kommer slå hundra gånger hårdare när man jobbar så hårt för att göra allt rätt. Och en känsla av att jag inte är redo för några nya tag, har inte riktigt ork till ett starkt nytt år. Så mycket att ta tag i, så många önskningar av vad detta året ska komma med.
Helst av allt vill jag att 2013 är året då jag lämnar hjärnspökena bakom mig, då inga fler begränsningar kommer att påverka mitt liv. Känslan kan verkligen ge mig lyckorus, bli jättepeppad och se fram emot. Samtidigt som det stinger till av något långt inne i bröstet. För var det inte precis det som förra året skulle innebära? Och året innan det, och innan det?
Så jag börjar snällt. 2013 ska bli året då jag orkar hålla peppen uppe, då jag klarar av att vara konsekvent i en övertygelse som är livsnödvändig.
Vad vill ni att 2013 gör för er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar