Det är ju livsviktigt vid tillfrisknande av ätstörningar. Dels för att man helt enkelt måste äta så småningom, så enkelt är det. Det måste göras. Men även för att det har en stor del av att bli frisk. Samtidigt som det är den värsta biten i jobbet mot att bli frisk, så är det också den absolut bästa. Och viktigaste.
Utmaningar förknippas ju mycket med att äta just livsmedel som känns extra jobbiga. Det är såklart det, och väldigt mycket mer. Det är alla små tvångsgrejer man skapar sig tillsammans med sin sjukdom. Tvångstankar om att alltid dricka ur samma kopp, eller hälla upp en exakt mängd. Tvångstankar om att alltid räkna kalorier, att alltid äta på exakt samma tid, att alltid äta på samma plats hemma.
Och utmaningarna är såklart att göra precis tvärtom.
Det här jobbet är ju något som är väldigt individuellt. Vissa behöver och klarar det bättre om de tar det långsamt fram, vissa behöver vara stenhårda mot sig själv. Därför är detta bara ur mitt perspektiv och vad som fungerade bästa för mig (eller som jag insåg i efteråt i vissa fall).
Jag behövde göra mina utmaningar kontrollerade i början. Jag vet att det inte fyller sitt syfte, men bara att faktiskt för något på ett annat vis var ett så stort steg så jag tyckte helt enkelt inte att man skulle behöva klara allting på en och samma gång. Och det är jag glad för.
Jag behövde göra flera livsmedelsutmaningar innan jag vågade gå på spontanitetutmaningar eller utmaningar gällande att äta på annan tid och plats.
Vid matutmaningar ät mina tips att:
- Välj något som du verkligen verkligen vill ha, och tycker om. Det förenar nytta med åtminstone lite nöje, och för mig var det otroligt mycket svårare att utmana med något som jag faktiskt inte ville ha, just för att det kändes så otroligt onödigt i mitt huvud.
- Mixtra inte med det du valt genom att på något sätt lyssna på ätstörningen. Tex välja den chokladbit med minst kalorier eller baka en kaka med modifierat och "nyttigare" recept. Det gör att utmaningen inte kommer att göra någonting mot din ätstörning.
- Välj en tid och en plats som du ska utmana dig. Det gör att du fortfarande känner en form av kontroll, det är ingen mening att köra både spontanutmaning och livsmedelsutmaning samtidigt, det är bara risk för att skapa stor ångest och rädsla för att utmana igen.
- Byt ut din utmaningsmat mot en liknande mängd av din mellis. Om du till exempel ska utmana med en bulle eller en choklad, och kanske äter en mellis av mjuk macka och yoghurt så byt ut mackan men låt yoghurten vara kvar. Så att du inte riskerar att inte bli mätt (största skräcken var ju att bli för mätt, men också inte tillräckligt mätt. Komplext det där :))
- Absolut inte kompensera varken innan eller efter, eftersom det inte gör något för ätstörningen alls. Varken med träning eller genom att dra ner på maten.
- Ha någon om stöd, någon som vet att du utmanar. Detta är mycket möjligt att det är individuellt, men det kan vara väldigt avdramatiserande att ha någon som kanske äter samma sak och som kan prata bort eller avleda akut ångest.
Följ verkligen de punkter som handlar om kompensationstänk eller modifiering av livsmedlet. Man tycker att det är jobbigt nog att göra en utmaning, och då är det ju allra mest onödigt om den heller inte leder till att man kommer ett steg ifrån ätstörningen, eller hur?
Ett inlägg angående utmaningar av spontanitet och tids + plats utmaningar kommer senare för nu måste jag skynda till jobbet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar