Nu är äntligen den här uppe, tillsammans med ljusstaken i köket!
Som jag längtat, och när de väl sitter uppe så känns det som att de aldrig varit nertagna :)
Det har varit en del grubblande den senaste tiden. Så mycket sekunder av tvivel och oro över hur pass mycket man kan lita på sin övertygelse. Extrem övertygelse ena dagen, mycket tvivel andra. Jag tror numer på de som genuint säger att de inte har ett spår av sin ätstörning kvar. En miljard erfarenheter rikare säkert, men inga konstigheter kopplat till mat.
Jag undrar bara hur man ska kunna ta nästa steg. Hur länge man ska trampa runt, så nära men ändå inte där. Vilket samtidigt är så påtagligt.
Och samtidigt också rädslan och tvivlet på sig själv om någonting skulle hända. Något jobbigt privat eller instabilitet. Sånt händer ju, i vanliga livet. Och sådant ska man stå pall. Utan att falla tillbaks in i dåliga mönster. Jag är långt ifrån övertygad att jag står pall i sådana lägen.
Jag menar inte att jag går runt och tänker att något ska hända, självklart inte. Jag menar bara att jag vill nå till ett läge där jag vet att jag inte faller tillbaks för något.
Nu låter det här mer pessimistiskt än vad det är. Jag vill bara komma till nästa nivå, men kan inte riktigt lista ut steget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar