Har tänkt mycket på det, vad det var som fick mig att faktiskt be om hjälp. Efter så många år.
Jag tror att det handlar om att man inser att nackdelarna väger tyngre än fördelarna.
Skriv en lista. Var ärlig, tänk till, låt det ta tid. Jag skrev en lista på vad jag fick ut av sjukdomen, vad jag förlorade på sjukdomen, och vad jag vill i livet, som sjukdomen hindrar.
Såhär hade jag skrivit på mina listor.
+ Kontroll
+ Ångestfri
+ Slipper bli tjock
+ Känsla av "renhet"
Här vill jag bara pausa och kommentera. Kontroll och ångestfri är de två jag återkom mest till på min "positiva lista". Men kontroll kände jag sällan att jag hade, och ångestfri var jag definitivt aldrig. Jag jagade och längtade så mycket efter dessa känslor, men nådde aldrig dit. Nummer tre på listan, slipper bli tjock. Detta är laddat för många. Men jag önskar att jag hade vetat då, vad jag vet idag, att man för det första inte blir tjock av att äta. Det fick jag höra ofta, men vägrade tro på. Tänkte att för andra kanske, men jag är annorlunda. Jag har fel ämnesomsättning, jag går upp i vikt bara av att titta på mat. Fel fel fel. Men det viktigaste, som man inte förstår när man är sjuk, men som jag rentav vågar lova, är att det inte kommer att kännas skrämmande. Man har en fobi för någonting, som inte är rationell. För i och med att man blir bättre, så kommer man inse att ens värde inte ligger i vikten. Att det inte spelar någon roll om man är tjock eller inte tjock. Hur svårt det än är att förstå när man befinner sig i sin skeva verklighet, så kommer man helt enkelt inte skrämmas så mycket av den tanken.
Renhetskänslan minns jag starkt att jag hade, men denna var nog den första grejen som försvann när jag gick i behandling. Det är ju bara en konstig grej ens hjärna fått för sig, finns ingen sanning i det.
Nu till min negativa lista.
- Jobbigt för vänner att bjuda på mat
- Tankar på mat och vikt tar upp all tid
- Dagen styrs av att planera mat
- Svårt att hantera ångesten när man ätit "fel"
- Är tråkig som aldrig är närvarande med vänner
- Går miste om väldigt mycket gott
- Lever inte i nuet, utan sedan när jag är "nöjd"
- Dåligt minne, yrsel
- Missar mina bästa år
Blir glad av att se att min negativa lista var så lång när jag fortfarande var så sjuk. Och genomgående för alla punkter så viskar den om en ångest över hur mycket jag förlorar. För det gjorde jag verkligen. Det är inget liv att leva, att hela tiden vänta på tiden som kommer sen, när man mår bra. När man har kontroll. När man tillåter sig själv att bli bättre, så inser man så småningom att man inte behöver mer kontroll än den man har. Man kan bara leva, utan att behöva tänka så mycket. Och det är så himla värt!
Viktigt också är att påpeka, att numera är det inte konstigt när mina vänner bjuder på mat. Jag är inte längre den där jobbiga, som är "allergisk" eller "får ont i magen" av all möjlig mat. Tankarna som gick åt till vikt och mat, och tiden med planering, lägger jag numera på att fundera på vad jag ska göra i helgen, älska min kille, plugga och faktiskt ta in det jag pluggar, läsa en tidning, se på tv, fundera på mina vänners födelsedagar. Sådana saker jag inte hade tid med förr. Har inte någon ångest av att ätit fel, går inte miste om något gott eftersom de få laddade livsmedel jag har kvar utmanar jag mig med, har varken yrsel eller dåligt minnee. Är närvarande med mina vänner i allra högsta grad, och lever inte efter ett sedan. Har bra dagar med lyckorus eller bara generell nöje, och har dåliga dar med PMS och allmänt gnäll, precis som alla andra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar