Måltids-storlekar

Såååå, jag hade tur och hittade det jag letade efter igår!
Nämligen måltidsmått, vilket jag fick nys om från fina Carolines blogg.
Efter att jag började gå tillbaka till min gamla behandlingsenhet fick jag återigen en mandometer att äta med (liten dator som visar att man tar rätt mängd plus äter i lagom takt). Den är ju underbar att använda för att slippa fundera, men jag vill ju inte dra fram den hela tiden, jag vill ju klara mig själv. Vilket jag GÖR mestadels, men sedan är det sämre dagar och då vill jag gärna slippa övertänkande, analyserande och dåligt samvete.

Så ska nog testa dessa ett tag istället, vilket redan nu känns lite...lättat. Är liksom ibland både nojig över att ta för mycket (gamla trams-hjärnan som tar över ibland) och att ta för lite (nya hjärnan som är trotsig plus rädd för att trigga igång dåliga tankar med för lite mat). Plus att jag återigen, sedan mitt lilla... vill inte säga återfall för det låter för allvarligt, men mina....bakåtsteg kanske :) inte riktigt kan förstå vad en normal portion faktiskt är. 

Det är alltså ett mått för grönsaker, ett mått för kolisar, ett mått för protein (och fett antar jag) och ett mått för sås. De ser små ut på bilderna, nästan som små dl-mått, men det är de alltså inte, det är inte några bantningsmått utan mått för en normalportion efter livsmedelverkets närings-rekommendationer.

Känns så himla...tryggt. Förstår ni vad jag menar? Det låter nog lite konstigt i "normala" öron. Men allt som gör att man slipper fundera själv, på vad som är för mycket och för lite och rätt och fel och bla bla (trött på't!) är liksom så underbart på något sätt. Precis som mellanmål i färdigförpackningar :)

Ps. Givetvis vet jag att detta inte är "friskt", så givetvis är detta något jag kommer att arbeta med att känna mig trygg utan med. Men det får bli ett mellansteg från mandometern och ta-själv. Plus gör att jag blir van vid att se själv vad en normalportion är. Äsch, ni fattar! :)