Mediapåverkan och dåliga förebilder

Nej hörni, vi måste prata om "förebilder" och mediapåverkan. 
Alla dessa lekmän som tror de vet allt om träning och hälsa, men istället sprider osunda budskap. Då pratar jag inte bara om Katrin Z.

Måste länka till det mest välformulerade och klokaste inlägg jag läst på länge. Själv satt jag stum och nickade instämmande med alla meningar. Allt är så klokt.

http://lillalafauve.blogg.se/2012/november/varldens-rorigaste-inlagg-om-traningsmanier-och-daliga-forebilder-och-kanske-nagot-mer.html#comment

Min största sak att tampas med har varit mitt dåliga samvete, som jag nämnt tidigare. Min extremt hårda syn på mig själv, och övertygelse om att jag hela tiden måste bättra mig oavsett vad det gäller, gör mig fruktansvärt mottaglig för de hälsobudskap som skriks ut överallt. I bloggar, tidningsrubriker, TV.
När Du är vad du äter körde igång för första gången var jag såklart extremt mottaglig för det budskap som sändes ut i och med att jag redan tampades med jobbiga tankar. Anna Skipper stod i rutan och klappade en stackars deltagare nedlåtande på magen. Visade i både ord och kroppsspråk att man minsann är mindre älskvärd om man inte ser ut som hon. Själv sög jag i mig det och blev livrädd för att inte vara älskvärd. 
Idag vet jag att det finns få saker tidningar och TV tjänar så mycket pengar på som att skriva om hur farliga vissa livsmedel och levnadssätt är. Ena dagen ena saken, andra dagen andra. Med dagens ideal är varannan människa absolut livrädd att inte vara "perfekt", inte vara älskvärd. I alla avseenden. När det inte ens handlar om det. Så idag tar jag rubriker och nya röner för vad det är, just säljande rubriker.

Men det är inte lätt, det kan fortfarande suga tag i mitt hjärta så fort jag ser någon skrikande löpsedel om något nytt man ska undvika. Jag har helt enkelt insett att jag är för lättpåverkad, just i det avseendet. När de flesta personer kanske slänger ett öga på det, tänker till en sekund för att sedan skynda vidare till nästa vardagsbestyr, så suger det tag i mitt medvetande och ligger och pockar på samvetet.

Hur undviker jag det där dåliga samvetet då?
River jag ut klippet, kopierar texten i min mentala dator och går hem och stryker ännu ett livsmedel från min långa lista över vad jag inte får äta? Förut, ja.
Idag ser jag bara till att i största möjliga mån undvika att ens se skiten. Jag har bannat alla "eatcleantrainmean" bloggar som jag förut uppdaterade minst 10 gånger per dag, jag klickar aldrig in på hälsoartiklar på aftonbladet.se och jag googlar aldrig längre något som jag vet kan påverka mig negativt. Så småningom vet jag att även jag kommer se en rubrik, fundera på den en sekund för att sen aldrig mer tänka på innehållet. Men inte än, och då vet jag att jag mår bäst av att helt enkelt undvika.
För jag vet att min kropp mår som allra bäst när jag inte utesluter något. Det har jag upplevt med egna ögon. (eller egen...känsla? :))


Så om ni påverkas, gör er en tjänst och sluta läsa. Det ger er bara en dålig känsla och fel verklighetsbild. Och skittidningarna mer klirr i kassan.