En sak som verkligen gjorde skillnad i mitt synsätt, även om jag gjorde denna grej senare än när jag var riktigt sjuk, var ett tänk-om-scenario. Det beror lite på vad för problem man har men ett stort problem för mig var min självbild och den enorma vikt jag la vid betydelsen av hur jag såg ut rent viktmässigt. I det grundade sig ju, eller om det var vice versa, den paralyserande rädslan för att gå upp i vikt. Jag vet nu att den betydelsen just utseendet hade för mig inte är i proportion med vad de flesta människor lägger för vikt vid det. Och det blev därför lite enklare för mig när jag tänkte på hur jag begränsade mitt liv något enormt för någonting som ingen annan bryr sig så mycket om, egentligen.
Tänk om du vaknade i morgon och såg ut och var precis på det sättet du önskade, på det sättet som du tror skulle göra dig helt ångestfri. Skriv ner vad du skulle välja att göra under denna dagen, när du inte är begränsad pga ditt utseende eller din person.
Jag skrev att jag skulle säga ja till allt som mina vänner frågade mig om, att jag skulle ha på mig vilka kläder jag vill och aldrig tacka nej till roliga sociala saker på grund av kropps-ångest. Jag skulle också vara mer med i samtal och konversationer utan att tänka på hur missnöjd jag var med min kropp och hur jag såg ut när jag satt på vissa sätt. Jag skulle äta alla de saker jag tycker är riktigt goda, och gå till badhus och visa mig i bikini.
Dela nu in de olika sakerna du skrivit ner att du skulle göra i "fysiskt möjliga att göra även i dagens läge" och "omöjliga att göra i dagens läge". De möjliga sakerna är alltså de saker du skrivit ner som du faktiskt skulle kunna göra idag med, om inte ångest eller jobbiga känslor hindrade dig. De omöjliga sakerna skulle vara om du till exempel skrivit "springa ett maraton" och vet att du inte klarar av detta i den fysik du är idag.
Det var en ganska extrem ögonöppnare för mig att alla de saker jag skrivit upp att jag skulle göra, var fullt möjliga för mig att göra där och då, och att det faktiskt enbart var jag som hindrade mig själv från att göra. Och det gjorde mig ledsen att veta hur starka önskningar jag hade för något som jag kunde göra när som helst, särskilt när det bara var jag som brydde mig om dessa saker. Jag fick ångest av att gå till badhuset på grund av att jag inte ville visa upp min kropp, så jag struntade helt enkelt att gå dit trots att jag älskar att vara där, när egentligen ingen på badhuset skulle bry sig om hur jag såg ut över huvudtaget. Och jag sörjde alla fina kläder jag önskade kunna ha på mig men inte hade på grund av kroppsångest, när egentligen ingen skulle bry sig ens i närheten så mycket som mig om hur jag såg ut i kläderna. Men mest ledsamt var det ju att jag valde att säga nej till att träffa vänner under dåliga dagar, på grund av att jag inte stod ut med att de skulle se hur jag såg ut, när det enda de ville var att umgås med mig. Jag skulle ju aldrig träffa dem på grund av hur de ser ut, utan för att få skratta tillsammans med dem och lyssna på vad de hade att säga. Precis som det är anledningen till att de vill träffa mig.
Detta hjälper mig enormt fortfarande, när jag begränsar mig i situationer på grund utav min osäkerhet och dåliga självbild. Jag inser hur de flesta saker enbart begränsas av min egen hjärna, inte av min fullt friska kropp. Prova!
Övningen är tagen ur boken Lev med din kropp utav Ata Ghaderi och Tomas Parling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar